Att vara sjuk...
Jag är sjuk. I huvudet. Nääee, skojade bara, eller ja, egentligen det också men det är inte det jag ska berätta om idag. Det är ett helt annat inlägg :-)
Jag har 3 sjukdomar som jag har fått på 3 år, en sjukdom varje år så nu tycker jag att det räcker!
Först fick jag celiaki, även kallad glutenintolerans. Jag anser väl inte att det är en sjukdom fast det är det ju egentligen. Jag är tvungen att äta glutenfri mat helt enkelt, inte svårare än så!
Sen fick jag hypotyreos, underfunktion i sköldkörteln, en väldigt vanlig sjukdom och den medicin man får är levaxin. Ni känner säkert någon som har detta. Man blir fet och man är ständigt trött!
Sen fick jag diagnosen fibromyalgi, en helvetessjukdom!! Jag tror dock att jag har en lindrig form av det när jag jämför med andra som har det. Dock så måste jag äta medicin för att lindra det värsta. Det finns 3 olika mediciner som funkar mot fibromyalgi. Jag har under det senaste året provat en av de medicinerna. Ja, det tar ett helt år (!) för att prova ut en medicin på grund av att man måste trappa upp försiktigt och sen trappa ner försiktigt. Den vanligaste biverkningen är viktuppgång och med hypotyreos i bagaget så gjorde ju inte det saken bättre. Den var bra mot värken men inte mot vikten, därför har jag nu valt att prova medicin nummer 2 istället. Jag ska ta första pillret idag så nu börjar ett nytt år av analyserande "Hur mår jag idag?".
Fibromyalgi betyder att man har ont. Väldigt ont ibland. Extremt j*vla helvetes piss-ont vissa perioder. Det går inte att beskriva den sortens ont. Det sitter liksom överallt, fast oftast inte samtidigt. Det känns liksom i nervbanorna i kroppen, ibland i lederna, ibland i musklerna och ibland även i huden. Detta gör att det går åt väldigt mycket energi till att parera det onda, för man måste ju samtidigt leva, ni vet, jobba, äta, sova, skita och sånt. Den här energin brukar hålla i sig den första timmen man är vaken, sen börjar det gå utför för kroppen orkar liksom inte producera ny energi resten av den dagen.
Fibromyalgi innebär också att man ibland har något som kallas hjärndimma, hjärntrötthet, call it want you want. Man blir, med andra ord, dum i huvudet! Inte på riktigt kanske, men det kan verka så! Man blir trög, man fattar inte, kan inte ta in information, ja dum i huvudet.
När de här perioderna är värre än vanligt så vill jag ha så lite stimulans utifrån som möjligt! En fika med en kompis kan vara ASJOBBIG! Att dammsuga eller tömma diskmaskinen kan vara lika jobbigt som att bestiga ett berg. Jag vill bara ligga ner och sova i ett tyst och mörkt rum. Men det går ju inte! För det är ju det här med livet som måste levas.
Jag, som egentligen är en väldigt social person, har dragit mig undan livet en hel del det senaste på grund av detta. På vardagarna efter jobbet kan man inte räkna med mig när det gäller någonting. På helgerna försöker jag samla ihop mig efter arbetsveckan och för att ladda inför en ny arbetsvecka. Mycket frustrerande att inte längre kunna göra det man VILL!
Men vet ni vad det värsta är? Det är att bli kallad tråkig eller lat för att man t.ex. inte orkar gå med ut en fredagkväll. Som om jag inte hade nog med frustration över detta så är det alltid någon som ska gnugga in i fejset hur trååååkig man är! Det har dock blivit bättre för nu börjar vännerna förstå att jag inte bara "klagar över lite ont och att jag är lite trött" utan att det faktiskt finns lite substans i det jag säger!
Och så finns det de som säger "Men vila en halvtimme så orkar du nog ta en promenad sen". Jo tjena! Haha! Kul! Eller det här: "Du skulle nog må bättre av att börja träna lite smått". Nähä, menar du det verkligen, den tanken har aldrig slagit mig!
Shit vilket långt inlägg det här blev. Skulle nog kunna skriva minst lika mycket till! Men så roligt ska ni inte få! :-)
Nu vet ni varför jag har blivit så tråååkig! :-)
Puss & kram!
